Italian Early Renaissance Painter, 1449-1494 Florentine painter, whose family name was Bigordi. He may have studied painting and mosaics under Alesso Baldovinetti. Ghirlandaio was an excellent technician. Keenly observant of the contemporary scene, he depicted many prominent Florentine personalities within his religious narrative paintings. Among his earliest frescoes are the Madonna with the Vespucci Family and the Last Supper (Church of the Ognissanti, Florence). He painted scenes from the life of Santa Fina (collegiate church in San Gimigniano) and frescoes in the Palazzo Vecchio, Florence. In 1481, Pope Sixtus IV called him to Rome, along with Botticelli, to decorate the Sistine Chapel. He painted the Calling of the First Apostles, a scene close in spirit to Masaccio. He returned to Florence to work on the frescoes in the Sassetti Chapel in Santa Trinita. He introduced Sassetti, Corsi, Poliziano, the Medici, and many other contemporaries as participants in the life of St. Francis. Ghirlandaio's most famous achievement is his fresco cycle of the life of Mary and St. John the Baptist for the choir of Santa Maria Novella. Michelangelo served an apprenticeship with him at this time and probably worked on these frescoes. Other examples of his art are the Adoration of the Magi (Uffizi); another Adoration (Hospital of the Innocents); a mosaic of the Annunciation for the Cathedral; a portrait of Francesco Sassetti and his son (Metropolitan Mus.);   Related Paintings of GHIRLANDAIO, Domenico :. | Apse fresco dh | Calling of the First Apostles | St Jerome fgh | Zacharias Writes Down the Name of his Son | Portrait of the Donor Giovanni Tornabuoni |
Related Artists:
Bouts, Aelbrecht
Flemish, approx. 1452-1549
Witold Pruszkowski
Polish Painter, 1846-1896 Polish painter and draughtsman. He spent his early years in Odessa and Kiev, subsequently living in France, in particular in Paris, where he studied under the Polish portrait painter Tadeusz Gorecki (1825-68), continuing (1868-71) at the Akademie der Kenste in Munich. In 1871 he moved to Krakew where he studied until 1875 under Jan Matejko at the School of Fine Arts. During ten years in Krakew he produced many striking portraits. In the portrait of Mrs Fedorowicz (1878; Krakew, N. Mus.) he achieved subtle effects of modelling by means of carefully differentiated tones and meticulously distributed light. The Realism of these portraits is subsumed into an advanced proto-Impressionist technique, on occasion using both small patches of distinct colour and broadly applied areas of impasto. Alongside such works, Pruszkowski produced paintings based on fantastic legends, fables and folk-tales. In these works one can trace influences going back to the artist's Munich period; but Pruszkowski's essentially Romantic vision translated his subjects into an entirely Polish context, as in Midsummer's Night (1875; Warsaw, N. Mus.) and Water Nymphs (1877; Krakew, N. Mus.). In 1882 Pruszkowski moved to the village of Mnikow outside Krakew, where he worked in the isolation he believed essential for creative activity. Contact with the country people, however, provided him with themes for his work; alongside his fantastic and legendary subjects he painted genre scenes of peasant life. He brought to his subjects a diversity of means of formal depiction, from the realistic to the near visionary. However, there are notable recurrent motifs, for example the image of the native willow, the symbolic haunt of spirits, as in Willow on Marshland (1892; Ledz, Mus. A.). The visionary element achieved its apogee in the pastel compositions from the last years of his life. In works such as Death of Ellenai (1892; Wroclaw, N. Mus.) the evanescent nature of forms is expressed through restrained colour schemes, generally tending towards silvery greyish azure or shades of pink.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).